Livet i Almlunden

Igårkväll och ikväll så blev det hux flux nya sövningsrutiner igen. Den vuxna mannen i huset är borta några nätter och John vill inte somna själv utan istället har vi knölat ner oss alla tre i Emelies 80-säng inför natten. Trångt men fantastiskt mysigt. Barnen vill att jag sjunger innan de somnar och så här i juletider (ja det kan man faktiskt säga att det är nu tycker jag) så finns det många vackra lugna sånger att sjunga. Något som John påpekade strax innan han somnade in. "Mamma, vad många fina sånger Du kan."

Innan Emelie fyllde två i maj så var det aldrig några problem med att lägga henne i sin säng, ge välling och lämna rummet. Hon somnade oftast på egen hand efter att ha legat och snackat lite med sig själv. Sen hon blev två så går inte det längre. Hon blir jätteledsen om vi lämnar rummet och eftersom vi vill att hon ska känna sig helt trygg och att vi finns där för henne så sitter/ligger vi mer än gärna hos henne när hon somnar. I samma veva ungefär så började John klara av att somna på egen hand (praktiskt) om det bara är en av Thomas och mig hemma. Är båda hemma så vill han att någon av oss är med honom.

Som sagt, alla rutiner som ständigt förändras är ju rätt så fantastiskt. Vilken utveckling och jätteroligt att det blir lite olika. Trist annars... Emelie har ju, när vi är lediga, börjat hoppa över middagsluren, vilket gör att hon somnar som en stock på bara några sekunder de kvällarna.