Livet i Almlunden

Ända sen igår kväll hade jag känt att kvällens träning inte var så särskilt lockande och det var med en väldig oentusiasm som jag packade träningsväskan imorse. Jobbade sent, hade ett kort ärende i stan och orkade inte göra något annat oplanerat ärende innan träningen skulle börja kl 20, så jag åkte hem. Väl hemma kan jag tycka det är svårt att ge sig iväg och hela jag ställde in mig på att strunta i träningen. När jag sövde Emelie hörde jag nerifrån att jag fick sms. Jag förstod att det var Sandra om träningen. Emelie somnade halv åtta och jag tyckte nästan det var jobbigt att det inte tog längre tid, för då hade jag ju kunnat skylla den uteblivna träningen på henne. Meddelade syster att; "Mjo, jag hinner ju", typ och formulerade sekunden efter ett nytt sms där jag förklarade att: "Nej jag behöver vara hemma och bara va." Hann inte få iväg det sista innan jag fick tillbaka: "Kom kom 😀". Så jag raderade det jag skrivit, hoppade i träningskläderna och körde!

Tack snälla Sandra. Utan dig hade jag aldrig hållt i träningen som jag gjort nu några år. ❤️

Problemet nu är bara att jag är för pigg för att sova, men njuter av att jag känner pepp inför morgondagens skivstångspass!