Första semesterdagen...
Ja eller alltså jag har ju inte semester än, men Thomas började sin 4 veckor långa semester nu och jag har ju haft ledig måndag så det har ändå varit semester-feeling över dagen trots blött väder. Jag får hålla tillgodo med tre veckor den här sommaren, men det kan jag gott ha efter mina senaste fyra hellediga somrar.
John kom till mig idag och gav mig en varm kram och sa: "Mamma, vi är bästa vänner! Jag kommer att sakna dig när vi är på semester!" Jo, nästa vecka jobbar jag också och då ska Thomas och barnen åka iväg med husvagnen och jag kommer ha någon slags semester på hemmaplan. Att bara vara jag i mitt eget hem är något jag drömt om lite i smyg sen barnen kom till världen, bara för ett tag. Nu blir min dröm verklighet och jag saknar dem redan, men har många grejer som jag längtat efter att fixa med här hemma i lugn och ro, så det blir bra. Oroar mig (säkert i onödan) för hur Emelie kommer att reagera efter den veckan och längtar lite extra till veckan efter då vi planerar en liten semestertripp till Vimmerby och Astrid Lindgrens Värld. Tror barnen (och jag) kommer att ääääälska det.
Annars fick vi lite trevligt fikabesök och lunchsällskap idag. Barnen lekte en stund ute i ösregnet och sen har vi slappat i soffan, läst böcker, provat reafyndade och ärvda vinterkängor till barnen, spelat spel, ätit våfflor och tränat. Skön inledning på semestern (för Thomas då)...
Imorgon väntar en 10-timmars arbetsdag följt av middag på stan med Lovisa. Att ses bara hon och jag är INTE vanligt och emellanåt väldigt välbehövligt!
