Kotten

Enligt vissa uträkningar är jag nu i graviditetsvecka 5 och BF är onsdagen den 2 maj 2012.
Vi får se om Kotten är lika punktlig som sin bror och kommer på beräknad dag. Får säkert ett nytt datum vid första Ultraljudet...

I vecka 5 är barnet bara stort som ett risgryn men ändå finns anlag till hjärnan samt ögon- och öronblåsor. Armknoppar syns. Förstadier till lungor, lever, magsäck, bukspottkörtel, sköldkörtel och njurar finns. Gälbågar och gälfickor börjar bildas. Från gälbågarna och gälfickorna utvecklas inner- och ytteröra, ansiktsmusklerna, tungan, halsmandlar, brosken i struphuvudet, sköldkörteln, bisköldkörtlarna och brässen.

Många av hjärnans och nervsystemets funktioner är färdiga - de är viktiga för att bland annat "styra hjärtat" och för musklernas utveckling.

Redan 22 dagar efter befruktningen kan hjärtslagen ses med hjälp av ultraljud. Den lilla muskeln slår 150 - 200 slag i minuten, dubbelt så snabbt som ditt hjärta.

Många tankar som snurrar inför det stora vi har framför oss. Som tur är så känner vi oss väldigt lugna i allt och pratar om det med glädje och förväntan.

Eftersom man bara vill brista ut till hela världen vad som är på gång så bestämde jag mig genast för att berätta för en väl utvald person. Den utvalda fick bli min kollega Ylva. Hon är värd att veta och skulle det hända något så skulle hon ändå få veta om det. Förra graviditeten var hon en av de första som fick veta och det var så skönt att ha henne att prata med. Henne träffar jag ju hela dagarna...
Jag bokade in ett möte med henne och sa att jag hade ljugit för henne (utan att veta om det själv) när hon frågat mig om en grej förra veckan. Det tog ett tag innan hon fatta men när hon gjorde det blev hon förvånad, glad och lite lite ledsen eftersom det betyder att jag kommer att lämna henne där på jobbet själv igen...

Vi ser så mycket fram emot allt som vi har att vänta och lääängtar tills vi kan berätta för Er andra!

Idag den 29 augusti 2011 är en stor dag i våra liv!
Vi fick bekräftat att ett nytt litet liv har påbörjats och att vi kommer att bli en till i vår familj.
Vi är så otroligt tacksamma och lyckliga över detta och kan inte riktigt smälta det.

Jag har bara jobbat en vecka sen min mammaledighet och jag är ledig måndagar. Idag är en måndag och jag har misstänkt det här ett par dagar. Jag väntade min mens i förrgår och har känt mig illamående och snurrig några kvällar. Har känt på mig att något varit på gång.

Så efter att John och jag varit på Baby-sång i Linghem så åkte jag till apoteket och köpte ett test.
Hem, packa upp matvaror, John sover, värma lunch, in och kissa... Resultatet blev snabbt positivt och jag började storböla, såklart.

Efter en stund kunde jag sakta ta in vad jag precis fått veta och började fundera ut sätt att berätta för Thomas.
Jag satte på mig ett vitt linne (som ska slängas) som jag skrev "BEBIS" på på magen och så satten jag på mig ett annat linne över och sen min Bola (graviditetspingla) som jag hade på mig nästan hela förra graviditeten.

Thomas kom hem på kvällen. Jag försökte verka lugn och oberörd. Frågade om han var för trött för att ta in information. Det var han. Så jag väntade. Han verkade inte tänka på att jag hade på mig Bolan. Vi åt middag och grejade lite.
Sen satte vi oss i soffan och John klättrade omkring och satte sig grensle över mina lår och tog självmant tag i mitt yttersta linne och drog upp (han tycker det är kul att titta och munprutta på våra magar). Thomas reagerade direkt på att det stod nånting¨på underlinnet och kollade närmre samtidigt som han lite förvirrat sa: "Har Du en bebis i magen?!" I samma stund brast vi båda ut i gråt och kramades och John undrade vad vi höll på med!

Tänk att vi ska bli fyra! Du lilla kotte - Du är önskad!